BLACK BY DESIGN

black_by_design_profile_front_cover

Om identitet, klass, ras, hudfärg, utanförskap, politik och musik. För några år sedan såg jag i en musiknördtidning att Pauline Black från The Selecter hade kommit ut med en biografi och beställde den genast eftersom jag gillade deras musik och alltid tyckt att Pauline Black verkat så cool. Jag blev inte besviken. Boken igenom får vi hennes skarpa iakttagelser av världen runt omkring henne. Som små kommentarer i förbifarten. Pauline Black, vars pappa var från Nigeria och mamma från England blev adopterad av en vit arbetarklassfamilj på 1950-talet. Som hon själv beskriver det:

“I grew up feeling like a cuckoo in somebody else’s nest. Unfortunately, my family didn’t consider it a problem. Well, it wasn’t, for them”

Pauline beskriver i boken hur hon mycket medvetet börjar återskapa sin identitet som svart och stolt. Det är många scener i boken som fastnat hos mig. Som när hon är hemma hos en kompis vars föräldrar är välutbildad och kulturintresserad medelklass och Pauline hittar en skiva med en svart person på omslaget. “Åh, det är Langston Hughes.” I nästa sekund sitter Pauline med öppen mun och hör hur en svart man läser en dikt om Ku-klux-klan.

Det slår mig att jag i egenskap av vit aldrig har saknat andra vita att identifiera mig med. Populärkulturen, musiktidningarna, filmerna, reklamen – allt! Allt är fullt av vita ansikten. Jag är normen. Det är en av boken viktigaste insikter. Även om det gör ont så tackar jag Pauline Black för alla de viktiga perspektiven. Det är som att läsa en kurs i Critical Whitness (googla!) fast mycket, mycket roligare.

Från sina föräldrars vardagsrum där TV:n alltid stod på söker hon efter människor att identifiera sig med. Från Millie Small till Bunny Wailer. Boken beskriver också hur hennes intresse för musik, senare teater och film, väcks då hon upptäcker Tamla Motown med alla dess fantastiska artister. I mitten på 1970-talet hittar Pauline en spansk gitarr nedpackad i en låda. På några veckor har hon lärt sig en hel bok med Leonard Cohens låtar. Resten är historia och det bästa är att den finns nedskriven. Av Pauline Black själv. Nedan finner ni en spellista jag satte ihop efter att ha läst boken: The Spirit of Pauline Black.

/S

http://https://open.spotify.com/user/sisterbadger/playlist/7DcThhTziHeVjG54eO06VC

Leave a comment